Lottomgång 1:
-100 kronor

1.000-25-25
$75$-100.000-1.000
1.000.000-100-100.000
x1

$75$-50-100.000
1.000.000-25-$75$
100.000-1.000.000-25
x10

1.000.000-10.000-1.000
75-1.000.000-10.000
$25$-75-75
x1

100.000-10.000-$25$
50-75-50
10.000-75-1.000
x1

Vinst: 75 kronor

Lottomgång 2
-25 kronor

Vinst: 0 kronor

Mars: +75 kronor
April: -100 kronor
Maj: -50 kronor
Juni: -100 kronor
Juli: -100 kronor
Augusti: +25 kronor
September:
Totalt: -250 kronor
Sparad vinst: 0 kr

I måndags började jag min 10 veckors praktik på Gävle Kommun som amstrams varit snälla och fixat åt mig.
För att på ett snällt sätt säga vad jag tycker om det så kan jag säga att det inte känns så roligt.
Seg(notera singular) uppgift, trångt "arbetsrum".

För att börja så får jag arkivera och sortera papper. De har arkivlådor och i dom hänger mappar. Så gott som alla som jobbat åt kommunen har en mapp. Ibland har dock personalen varit lite slö och inte orkat skapa en ny mapp åt en person och då har de samlat alla "utstötta" i en stor mapp. Från den mappen ska jag nu skapa mappar åt alla.
Det låter krångligt. Men så här gör jag:
Tar fram alla papper som hör till en person. Kollar personnumret. Kollar i lådorna för att se att det inte redan finns en mapp(ibland kan det nämligen vara så att person 1 är slö och lägger ner papper för en person i utstöttmappen medans person 2 som kommer efter orkar göra en mapp). Om det finns en mapp stoppar jag bara ner pappret och tar en ny person. Om inte så skapar jag en. Capische ?



Nån som är intresserad av att se hur mitt kontor ser ut?



Det är alltså därinne jag spenderat måndag och tisdag. Jättetrevligt. Trångt. Ett föredetta badrum. På väggen bakom stolpallen finns en dörr. Innanför den finns en dusch. Jag sitter med andra ord i ett badrum. Utan fönster. Men jag har plastblommor.
Precis utanför bilden finns två dörrar. Det är toaletter. Jag sitter med andra ord bredvid toaletten.
Fast stolen är skön. Ser konstig ut. Men är på ett konstigt vänster skön att sitta på.

Det sägs att Tottenham är det jobbigaste laget att vara supporter åt.
Jag vet inte jag, att vara supporter för Gefle IF är inte direkt en dans på rosor.
Och lustigt nog är de båda två lag som ligger nära hjärtat...

Och åter har jag sålt tvåsiffrigt antal matchprogram. Jag och mannenmeddenrödalackväskan sålde samtliga program. Utom två.
Förra matchen sålde jag inte ett enda program, men det berodde på att jag stod i insläppet då.

I augusti(det var augusti. Tror jag. Kan även varit juli. Men mest troligt augusti. Förmodligen augusti. Nästan helt säkert augusti. Nu var jag och kollade i kalendern så då blev det ett litet skrivuppehåll. Det märker ju inte ni eftersom att orden ändå flödar på här. Och så kan vi inte ha det.



Nu märks det att det blev ett uppehåll. Och det var för att jag var och kollade i kalendern.), den sjunde augusti för att vara exakt åkte jag och Emma tåg ner till Uppsala för att ha trevligt. Tåget avgick rätt tidigt så vi var uppe ännu tidigare på morgon och för mig var det inga problem då jag slocknade under tio-nyheterna kvällen innan. Jag var trött.

På tåget gjorde vi jätteroliga saker som att... smsa, prata... Såna där ovanliga saker med andra ord.
Sen kom vi till Uppsala. Och jag upptäckte precis att jag skriver som en sjuåring. Men med bättre stavning och endast stora bokstäver där de ska vara. Men som Joey säger: I like it!
Eftersom vi(framförallt jag, läs jag) är ekonomiska(läs snål om ni läste "jag" förra gången jag påpekade vad ni skulle läsa) så hade vi bokat ospecifierade biljetter, dvs vi fick sitta om ingen annan människa hade bokat dom platser vi satte oss på. Personerna på raden framför oss hade gjort exakt samma, för de blev bortsjasade av stolarnas rättmätiga ägare. Vi hade däremot turen att få sitta kvar hela resan.

Framme i Uppsala kom vårt första problem. Vart fan ligger centrum?
Trots att jag varit i Uppsala många gånger tidigare har jag aldrig varit i centrum. Det beror på att när jag varit där har jag spelat innebandy och då har centrum inte varit min måltavla, det har de trånga svettiga gymnastiksalarna varit.
Vi hittade en karta. Den hjälpte dock föga eftersom vi inte riktigt kunde hitta centrum på kartan. Eller vart vi var. Men eftersom att vi är så grymma som vi är så gick vi åt vänster. Och efter att vi passerat Myrorna kände Emma igen sig och det dröjde inte länge innan vi hittade rätt.

De första butiker vi besökte var Akademibokhandeln, Bik Bok, Gina Tricot och Dressman. Det vill säga att vi passade på att ta de exotiska butiker som inte finns här i Gävle.
Sen var vi även inne på Monki. Eller om det var Monkee.

Vad gjorde vi sen? Vi var inne på fler butiker. Några till butiker. Gick lite. Fler butiker. Ännu fler butiker. Vi var inne på New Yorker. Även det en butik. Jag handlade tre tröjor. Nästan 300 kronor. Eller om det var 400. Vi säger 300, jag mår bättre då.

Lunch var vi även tvunga att ta. Vad vi ville ha var vi osäkra på. Det började regna när vi funderade på mat så jag fällde upp mitt 30 kronors paraply från Jysk. Vi var inne på nåt pizzaställe men det kostade skjortan. Dyrt alltså, dom snodde inte kläderna. Hoppas jag.
Då såg vi en Burger King-restaurang. Det finns inte i Gävle. Jättebra tyckte vi. Dock var det stängt pga renovering och skulle öppnas på måndag. Vi var jättehungriga. Vi åt lunch på Max. Vi är exotiska.
Häftigaste Max-restaurangen jag varit inne på dock. Gick ovanligt snabbt plus att det var en takhöjd på fyra meter(och här visar jag att jag mognat och driver inte med Åmots längd. Men om ni undrar så skulle man kunna klona åtta av henne och ställa ovanpå varandra. Och då skulle hon nästan nå upp till kassadisken).

Efter det var vi inne på ännu fler butiker. Jag köpte en present till pappa som skulle fylla år två veckor efter. Nu var det typ en månad sedan.
Allteftersom klockan gick så närmade hemfärden. På väg till tågstationen gick vi in på en djurbutik som hade några mindre trevliga djur.

Och så hade vi en romantisk fika på tågstationen med bullar från Pressbyrån.

På tåget på väg hem satt vi och kollade igenom resekataloger vi hämtat från Apollo och blev väldigt sugna på att åka utomlands så om någon korkad(helt frisk kan du inte vara om du läser den här bloggen. Förmodligen log du lite när du läste senaste meningen. Eller hur ;-) ), rik jävel som gillar den här bloggen(nu är du ännu mer ofrisk om du gör detta) som vill sponsra en resa tar jag gärna emot pengar.

Idag har jag röstat. Har länge tvekat på vilka jag ska rösta på eftersom att även fast jag tar in mycket information fastnar den sällan då det mest blir JD-moments så fort politik dyker upp i min närhet.

Dock så efter ett jättetrevligt möte på AME i måndags hade jag bestämt mig.
Inte en chans att jag stöttar Moderaterna och deras knähundar efter att deras lösning på arbetslösheten innebär att jag under tio veckor med start måndag den 27e september 08.30 ska praktisera hos Gävle Kommun. På kommunledningskontoret. Med arkiveringsarbete. Det vill säga sortera papper. 8 timmar per dag. 40 timmar i veckan.

Vad jag får för detta? Ovärdelig arbetserfarenhet enligt amstrams.
17 kronor i timmen enligt mig. I ersättning. Och det var noga att det hette ersättning och inte lön när jag pratade med amstramsare.

Och om det är okej enligt moddarna att jag ska ersättas med denna summa för ett jobb som knappast kan leda nånvart kan ju dom glömma att dom får min röst.

Den går istället till: Sesse.
Jag röstade inte på mig själv eller något sånt, men om ni kan rövarspråket så har ni en ledtråd i raden ovanför.

Har precis sett Sverige otroligt nog tvåla dit stackars San Marino.

Jag hade inofficiellt tippat matchen, det vill säga att jag berättade så att dom som lyssnade i soffan var närmaste vittnen.

5-0 trodde jag. Målskyttar: Zlatan*3, Seb Larsson, Kim Källström.

Resultat:
6-0. Zlatan gjorde två. Självmål(Där Seb Larsson var siste svensk på bollen) och självmål(Där Kongo-Kim var sist på bollen).

Så mitt tips var inte så jättedåligt egentligen.

Såg ni Zlatan och Wernblom på bänken i slutet? Vi i Villa Villekulla var övertygande om att dom hade exakt samma diskussion som vi hade: Vart fasen ligger San Marino nånstans?
Och med tanke på deras glädje i slutet gissar vi oss till att dom lyckades lösa det.