Klockan är nu tre och jag börjar känna mig slö. Mest är det nog för att jag varit ute och cyklat någon timme nu. Är faktiskt bland det jag helst gör. Bara hoppa upp på cykeln och rulla ner mot stan. Nerförsbacke så gott som hela vägen. Det enda som hindrar en är antingen röda ljus, folk som trots flera års inlärning av det svenska språket fortfarande inte förstår innebörden av ordet cykelbana(HUR FÖRBANNAT SVÅRT KAN DET VARA!?!?) eller barnvagsmaffian som går bredvid varandra.
Sen är det ju en helt annan visa när man ska ta sig hem. Uppförsbacke. Snacka om att bo i fel stadsdel, enda sättet för mig att få en längre nerförsbacke när jag ska hem är att jag tvingar mig uppför backen till sätra först.

Lustigt nog så var jag sist i klassen med att lära mig cykla. Gick i tvåan har jag för mig. Men sedan dess har jag "levt på cykelsadeln". Cyklade nästan varje dag i sex års tid till Sörbyskolan och när jag sedan började gymnasiet tror jag att det var totalt fem dagar som jag INTE cyklade dit. Polhemsskolan alltså, inte Sörby.