Tänka sig. Igår var det säsongspremiär(och nu när jag tänker på det så var det dessutom decennium(det är 10 va?)premiär) på Nya Gavlerinken.
Idag var det dags för årets andra säsongs- och decenniumpremiär. Denna gång bland de vita vidderna i Hemlingbyskogen.

Och för er som inte riktigt fattat kopplingen Emil Jönsson+vita vidder+Hemlingbyskogen så var det längdåkning jag sysslade med.

Fasen vad fort man glömmer. Eller fort och fort kan man väl inte säga då det säkert är närmare tio år sedan jag senast befann mig på ett par hyvlade pinnar och susade fram.
Men skatea(stavning?) hade jag glömt bort. Lappkast kunde jag däremot. Och som alla vet är ju lappkast ett otroligt sexigt partytrick.

Exakt hur fort det gick är jag inte säker på. Men man kan säga såhär: Hade jag mött skidskytten Elisabeth Högberg och hon hade skjutit fem bom vid varje skjutning(eller siktat på fel tavla som man tydligen oxå kan göra) så hade hon ÄNDÅ varit före mig.

Med andra ord är jag ingen ny Emil Jönsson. Med ännu enklare ord är jag klappkass på skidåkning.