Då har jag förmodligen varit på årets bästa konsert.
Igår. Arbetsplatsen. Stortorget. Gävle. Sommarkväll. Andreas. Johnsson!

Anledningen till att Andreas var bättre än Kalle är flera.
Först och främst, Kalle må vara hur charmig som helst men samma utstrålning som Andreas är han långt ifrån att ha. Andreas låtarsenal är kanske inte så jättestort, men ska man bara sjunga i cirka 30 minuter med sex låtar så behöver man inte ha så många låtar. Och sex låtar med tryck har han.
Sen var även publikuppslutningen betydligt bättre denna gång. Och jäklar vad alla skrek och jublade. Och dagens "superfansomstårlängstframochskrikerifalsettochseralldelesöverlyckligut" var faktiskt en äldre herre.

Maffigaste ögonblicket enligt mig som gillar lite maffiga saker var när Andreas pratade lite och i bakgrunden spelades en basslinga som upprepades. Sedan övergick den i "Sing for me". Maffigt. Säger det igen. Maffigt.

Andreas måste förövrigt vara den enda som kan komma undan med att bära kläder från Peter Siepens garderob.

Jag har aldrig förstått mig på publik som skriker "en gång till, en gång till". Igår gjorde dom det efter Sing for me. Varför? Vi har ju precis fått höra den, varför ska vi då göra det igen.

Vad hade krävts för att denna konsert skulle fått en femma i betyg:
Istället för att sjunga Hungry heart som extra-extra nummer skulle han valt Viva la vida. Då hade det varit game, set och match.










Om jag står såhär så kan man stapla alla invånare i Åmot under min arm. Och dom når ändå inte upp!