ESC 2010

Förra året, dagen efter ESC-finalen, stod vi med en norsk fiolhob som vinnare.
Iår, dagen efter ESC-finalen, står vi med en tyska. Som ser ut som en efterpubertetenversion av Amy Diamond.

Frågar ni mig var det för andra året i rad som den bättre låten vann. Jag höll på Serbien och Norge, men inte fan var Tyskland dåligt.
Bra fart, medryckande text. Och hon lyckades även få tyskengelska att låta charmigt. Och bara det är ju en bedrift i sig.
Och statistiken håller i sig, sen semifinalerna infördes så har vinnarlåten endast i ett av sju fall startat före plats 17. Det var 2004, och vinnaren var Ukraina(Wild Dances).

Då är det bevisat, Emma är betydligt bättre än mig på att tippa. För tredje gången misslyckades jag vinna mot henne.
Men det var nära att jag fick oavgjort... Fram tills sista röstningen hade jag Island(som lustigt nog var det första land jag placerade då jag såg likheten mellan denna och La voix som förra året blev 18e) rätt, men då gick dom jävla portugiserna förbi.

Det var mycket prat innan Sverige missade final om att vi och Belgien skulle sno poäng av varandra om vi gick till final. Så för Belgiens skull var det ju tur att vi bommade.

Samtliga svenska låtar som inte tävlade för Sverige gick till final. Och Danmark som ratades av den svenska urvalsjuryn tog näst flest tolvor av samtliga länder. Endast vinnande Tyskland tog fler.

För mina favoriter var det en rätt tung dag. Norge hamnade på 23e plats och Serbien på 13e. Men vafan, sen när har mina favoritlåtar vunnit något i Europafinalen? Om vi räknar bort Rybak från ifjol då.

Tänk dessutom att i hundra år har Sverige skickat poplåtar(eller upptempolåtar som dom kallas i media) och oftast har ballader gått bra. Så iår skickar vi en ballad, och upptempolåtarna går jäkligt bra. Till och med en gammal klassisk schlager(Danmark) kommer högt. Snacka om att vi är helt fel ute.

Nu har Eurovision Song Contest blivit Jimmy Jump'd.
Det var nog planerat. Spanien hade inte direkt den starkaste låten, men ju fler gånger man får höra en låt desto bättre blir den oftast(undantaget är väl Johan Palm - Viva la vida som fortfarande klassas som tortyr). Och att få höras i början av tävlingen och i slutet av tävlingen(där sista startplatsen ofta är eftertraktad, trots att vinnaren aldrig startat där sen man införde semifinaler) kan nog ses som en stor fördel.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0